jag hatar känslan att när man vet att man gjort någonting som är fel, men det verkligen inte va menat att bli så
det är nog inte så många som vet vad saken gäller, men om tjejen det handlar om läser detta vill jag bara be om ursäkt en gång till, asså du, jag känner inte dig, fick aldrig chansen att göra det heller för jag pajjade allting, som vanligt, alltin är mitt fel, jag vet, jag tar på mig det, jag vet vad jag gjorde och jag vet vad du tycker om mig, och med tank på vad som hände respekterar jag det och förstår det till 110%, du kan kalla mig vad du vill, jag tar åt mig av det, för jag förtjänar det, det är bara att snacka på, du kan berätta för alla om du vill, för jag står för det som hänt, fast än jag ångrar det, jag ångrar det så grovt att jag knappt kan förstå det själv
det värsta med allt är att bara några dagar innan allting fuckade upp sig satt vi ett bra tag och pratade på msn,
både du och jag berättade en hel del saker för varandra, och jag berättade en massa saker jag kanske igentligen inte borde gjort, men jag litar på dig, för du är en sån ärlig person, så jag hoppas inte du säger det till någon, sen har vi ju ett stort problem som vi delar, båda klagar på sig, och allvarligt, ta åt dig av det jag sa till dig, du kanske inte kommer ihåg, du kaske helst vill glömma allt jag någonsin sagt till dig, men om du minns, och om du vll minnas, ta åt dig, snälla. det jobbigaste av allt är att du är en sån fantastisk människa, och jag fattar inte hur det kunde bli såhär, att jag kunde göra såhär, jag är så gryt avensjuk på dig, allting på dig, allting med dig, hela dig, verkligen allt, och det vet du, ellerhur? asså jag ville verkligen lära känna dig, för du verkar va en sån vän man aldrig vill mista, en sån man kan lita på, en som finns där för en i alla lägen vad det än gäller, och jag fick aldrig chansen att se om det va så, jag fick aldrig chansen att uppleva nått sånt, och det som jag tycker är jobbigt är att när du hör mitt namn kommer du säker ba tänka massa nedverderande saker om mig, och det är naturligt, jag fattar det men jag vill inte att det ska vara så, du har fått fel uppfattning om mig, och det finns ingenting jag kan göra åt saken nu, för gjort är gjort, ellerhur ? fan, jag pajjade allting, allting mellan dig och mig, och allting mellan er, och jag fattar verkligen inte, asså jag har sagt det många gånger nu, men jag fattar verkligen inte hur jag kunde göra så mot dig ..
en sak till jag inte fattar, det är varför jag gråter just nu, varför ?
är det för det jag gjort, för hur mycke jag ångrar det?
är det för hur totalt mislyckad jag är och att jag säkert aldrig kommer få snacka md dig igen?
eller är det helt enkelt bara för att jag aldrig kommer få chansen att lära känna dig ?
det är nog mest av allt hur fan jag kunde göra så, göra så mot dig, du har alltid varit snäll, och du har hjälp mig, mycke mer än du tror, och jag blev alltid så glad när vi pratade, nu får jag ångest och känner hur tårarna svider bakom ögonlocken varje gång jag ser ditt namn någon stans
jag vill bar berätta för dig, hur jag känner, och hur jag faktiskt mår efter det som hänt, men jag kan inte beskriva det, jag kan inte få fram orden jag känner om mig själv och det jag gjort
och en sak du måste veta, jag skriver verkligen inte detta för att du eller någon annan sa tycka synd om mig, eller för att fjeska, verkligen inte, du och alla andra får tycka precis vad ni vill, och jag förstår, det gör jag verkligen
jag får faktiskt inte fram ord på hur fruktansvärt arg och besvike jag är på mig själv
om det bara finns något sätt att jag skulle kunna få en andra chans, jag skulle göra precis vad som helst
asså det konstigaste är att jag fattar inte hur mycke jag faktiskt bryr mig om en tjej jag knappt känner någonting
men då kanske du fått en liten uppfatning av hur mycke du faktisk betyder och vilken förebild du är i mina ögon
det känns som jag slitit ut ditt hjärta och ba krossat dig totalt, när jag sen fattade vad jag gjort känns det som jag gjorde samma sak mot mig själv, och asså fan, jag vet inte vad jag ska säga längre
och såhär har jag inte mått på ett bra tag, inte på detta sättet, jag mår dåligt på ett annat sätt nu
jag mår inte dåligt över det som hänt om du förstår, utan att jag gjorde så att det som hände faktiskt hände
du kanske inte ens läser detta, du kanske aldrig vill ha nånting med mig att göra eller kanske inte ens vill höra mitt namn mer, men om du läst hit, och förstått, kan du väl säga att du iallafall tatt din tid och läst ..
och det skulle verkligen värma om mitt hjärta, fast än jag vet att jag igentligen inte ens är värd det

asså gud, jag mår verkligen helt uselt
äckel, falska fitta, slampa, alla sånna ord, dom snurrar runt i huvet på mig varje minut,
och alla orden är riktade till mig själv, för det jag gjorde, för det som hänt.

jag vill bara försvinna, så du slipper mig, ba försvinna bort från allt
då kanske du kan känna dig säker? då kanske du blir glad?
jag gör vad som helst, och jag menar det

helvete .. tårarna jag har ner rinnande från mina kinder just i denna sekund jag sitter och skriver detta är verkligen inte det som bekymrar mig mest, verkligen inte
det som bekymrar mig mest är hur jag kunde
varför? den frågan är obesvarad och kommer nog vara det föralltid

det finns fan inte ord för att uttrycka sig på rätt sätt, och du tycker säkert bara jag är fjantig,
och du får tycka det, men nu vet du iallafall att jag faktiskt visst bryr mig, mycke mer än du tror

förlåt, det är kanske bara ett ord
men jag får inte fram något annat
förlåt förlåt förlåt ..
det ska aldrig upprepas

förlåt elin ..